Livet i Lissabon

Olika sätt man kan ta sig runt här: (de två första rekommenderas om man är här på kortare besök)

Buss
Som bekant är ju inte kommunaltrafiken i övriga världen lika bra som den i Sverige, men alltså herre gud, kommunaltrafiken här är ju så käck! Man ställer sig på West Bay Road och gör ögonkontakt med busschauffören så stannar den, man betalar 2 ci och får åka vart man vill. Är man ensam i bussen kan dom skjutsa en till ens dörr, annars skriker man bara till så hoppar man av någonstans på vägen. Det sägs att bussarna går var 20e minut men jag skulle vilja säga att det är var 20e sekund under rusningstrafik och annars lite mer sällan, och inte på söndagar då så klart.

Taxi
Taxibilarna här är, precis som bussarna, små 11-sitsiga bussar som man åker omkring i. Oftast är det två där fram, en förare och en familjemedlem eller någon som håller föraren sällskap. Ringer man 777-7777 kommer dom direkt, man kan inte boka i förväg utan allt är väldigt spontant. Man ringer så kommer dom, antingen inom 30 sekunder eller 5 minuter, så det är lite av ett wildcard om man vet någon exakt tid man behöver vara någonstans. Men det är rätt billigt! Man betalar per person och vi som är fem brukar betala allt emellan 3-8 ci per person om vi delar, beroende på hur många vi åker och vart (men med tanke på att distanserna är väldigt korta brukar det inte bli mer än 15 om man åker själv.) De kör i princip hela nätterna och brukar det brukar fungera väldigt bra!

Det jag tycker är lite roligt med taxibilarna är att de inte jobbar för något företag, utan de jobbar för sig själva liksom. De samarbetar visserligen med telefonisten som håller i 7-numret, men oftast svarar de själva ändå på en walkie-talkie från bilen. Det är därför dom brukar köra två och två. En hjälper till att klura ut detta med pengarna och den andra kör, och eftersom det är deras privata bilar man åker i är det oftast ett barn eller syskon som sitter där framme och äter middag eller liknande, och oftast blir det riktigt härliga samtal under taxiresorna. Eftersom det är så litet har vi åkt med nästan alla chaufförer snart och självklart har vi ett par favoriter, bland annat Brown Sugar som är från Jamaica och är döpt till Paula egentligen, men eftersom Paula betyder "liten" och hon är en stor bastant mörk kvinna vill hon hellre bli kallad Brown Sugar. Så har man tur får man åka med henne, och då bjuder hon på allt ifrån godis till råd om pojkproblem eller tips på bra affärer. Härlig kvinna!

Egen bil
De flesta vi känner som bor här har givetvis egna bilar! Vi har dock inte något behov av det eftersom vi rör oss inom en så lite radie.

CYYYKKEEEEEL!!!
Bääästa alternativet alltså!! Vi är sååå nöjda! Det är så fiffigt, vi har våra korgar som rymmer en hel storhandling, dom är fina färger, man kan parkera dem överallt och vi behöver aldrig tänka på att tanka dem! Sååå bra. Dessutom är den högsta punkten på ön 43 MÖH så det är inte direkt några jobbiga backar vi måste kämpa med hehe.