Ett nattlig äventyr (ett inlägg med många versaler)
Nu är det såhär: jag är förkyld. Det är inget som är speciellt härligt eller underhållande att tala om då det är ett så SJUKT störigt tillstånd för den som upplever det, men det LÅTER som (och kanske är...) en jävla messjukdom.
Jallefall. Jag är förkyld och då jag har stretat emot och, som ny i en underbar stad, inte velat ligge inne och vilat dagarna i ända, har den hängt kvar krampaktigt i mig. Aja. Det är vad det är. Men igår var det som att jag var med i en jävla instruktionsfilm om hur man inte skulle agera när man är förkyld. Vi gjorde följande:
- åkte långt bort i jakt på lissabonområdets finaste strand
- fick vandra små stigar i vad folk påstod skulle vara en 30 min HaJk (men det var nog närmare 20 min, om inte mindre jobbigt pga många höjdmeter)
- låg på denna UNDERBARA strand i ett par timmar
- badade i det iskalla vattnet
- hajkade tillbaka upp
- satt ute och åt middag vid midnatt (vilket var mitt första ordentliga mål mat den dagen)
- gick ut på lux (och trots att vi gjorde allt i vår makt för att gå ut sent och bete oss väldigt portugisiskt var det när vi gick där ifrån runt fyra som kön började ringla sig utanför klubben. tröttsamt)
Detta ledde till att jag idag fick skippa stranden. Buhu. Men det ledde också till att jag lät mig själv sova när andan föll på, vilket idag råkade vara bland annat mellan 19-00. Riktigt dålig tid att ta ett nap.
Sova med täppt näsa = vakna med torr mun. Och när jag vaknade efter 00 någon gång fick jag panik då jag insåg att vattnet i lägenheten smakar klor och allt mitt köpevatten var slut. Jag förstod att jag inte skulle överleva natten utan vatten (snyggt rim) fick jag väl pallra mig upp och ta mig ut på vattenjakt, likt en neandertalare för ca 346 000 år sedan.
I och med mängden tjippshoppar i mitt område trodde jag att detta skulle vara ett lätt uppdrag. Icket. Bland de SJU kioskarna som ligger på min gata var ingen öppen. Jag gick bara längre och längre bort från min lägenhet och började möta riktigt tveksamma karaktärer som också av någon anledningen strök runt på gatorna efter midnatt en söndag.
Efter att jag gått förbi flertalet restauranger, hotell och mataffärer (alla stängda) så insåg jag att min sista utväg var att använda mitt nyförvärva metrokort, ta mig ner till spåret och köpa vatten ur en jävla automat. MEN när jag kommer ner till automatjävlet insåg jag att: 1. de endast tar mynt och jag hade ca 75 cent på mig och 2. dom tydligen tömmer automaten från alla vattenflaskorna på natten??
Jaha. Det var det. Jag gjorde ett sista försök genom att gå via Avenida hem för att försöka hitta någon affär/restaurang/dyl. MEN när jag i fönstret till Burberry såg en person i gammal collagetröja, rufsig frisyr, tofflor, tie-dye färgade byxor, RIKTIGT trött blick och insåg att det var min reflektion gav jag upp. Jakten var över.
På hemvägen mötte jag de lokala "damerna i höga klackar" och funderade på vem av mina rumskompisars hygien som var bäst=vem jag kunde sno vatten av. Men precis där och då rundar jag hörnet och LIKT EN HÄGRING finns en UNDERBAR tjippshop som har öppet nattetid. Hallelujah.
Nu skall jag försöka sova. Har lovat Maria att vara hemma hos henne vid 11 imorgon för brunch, så håll tummarna att jag somnar och vaknar i tid. Tack!